You can try but never stop me
This is what I´m made of
I will never ever let go
This is what I´m made of
No one can control me
Cause this is what I´m made of
You can hate but never break me
Cause this is what I´m made of
“Nause – Made of”
Man har drömmar och föreställningar om hur allt i livet ska bli. Vissa saker får man kämpa hårdare för och det kan ta längre tid att nå dit man vill. Här är vår bild av en sådan historia.
Det här är Alexander Bergström.
Text: Andreas Bergman
Bild: Peter Reimer
Uppväxt i Osby, cyklandes till och från ishallen, spelandes landhockey, tusentals timmar på skottrampen och så fort möjlighet fanns snörades skridskorna på för träning.
– Det fanns stora möjligheter för oss. Vi var 4-5 grabbar som kunde ha hela isen för oss själva och på loven kunde man spendera en heldag där. Bara att ta med matsäcken. Sen spelade vi ofta småmålsspel och där fick man blicken för spelet. Det gav spelförståelse och tillsammans med att man ofta spelade med äldre, både i lagen och på fritiden.
När man spelar i en mindre förening är det lättare att bli bra just för att chansen är stor att man lirar med äldre. Jag hade dessutom fantastiska tränare under min tid i Osby. Man förstår det speciellt nu när man själv fått barn hur mycket tid de ägnade åt oss.
Jag har Stefan ”Gusten” Gustavsson, Mikael Andreasson och Lars Rosquist att tacka för mycket. Vilka hängivna och duktiga ledare.
Vi ska nu presentera en lång och ibland aningen brokig hockeyresa. En resa där nog många hade valt att sluta på vägen eller tappa tron på sig själv. Här finns det saker som kan hjälpa många yngre drömmare. Det går aldrig som man tänkt sig men sluta aldrig att tro på dig själv om det är något du brinner för.
Rögle BK (4 Säsonger) ”Både i tid och för tidigt”
2002 lämnade Alexander, 16 år, lilla Osby för Ängelholm och Rögle. Han lämnade dessutom familj och vänner för större uppdrag i den nordvästskånska staden. Rött och gult byttes mot grönt och vitt men framförallt var det ett stort steg uppåt spelmässigt.
– Ett måste för mig att komma iväg och jag behövde det. Det var nyttigt att komma iväg och sportsligt var jag redo men kanske inte som person. Utanför planen var det tuffare men jag fick växa med situationen och lära mig. Allt började bra för mig och jag fick även här spela med äldre men jag borde kanske skyndat mer långsamt. Det gick snabbt och steget var stort. När jag nådde a-laget fick jag sitta mycket på bänken och tröttnade. Mot slutet var det inte roligt längre och jag funderade allvarligt på att sluta.
Som ung spelare i en tuff hockeyverklighet är man i behov av stöd. Något som Alexander inte kände att han hade fullt ut för att navigera i den sportsliga världen.
– Mina föräldrar har alltid varit ett stöd men inte varit i hockeybranschen och stundtals hade jag önskat att annat folk i hockeyvärlden hade gett mig råd på vägen.
OLOFSTRÖMS IK (1 Säsong) ”Nytändningen”
Efter att ha spenderat sina juniorsäsonger i Ängelholm valde Bergström att ta nästa steg för att rädda karriären. Kompassen pekade en aning oväntat på Blekinge och Olofström. Ett lyckat val skulle det visa sig.
– Det var mitt första år som senior och jag hittade glädjen igen. En nytändning helt enkelt. Jag kom fram till att jag verkligen älskade att spela hockey. Med den stora mängd speltid jag fick kombinerat med en träning som passade mig blev det väldigt bra. Visst fanns det situationer där det var tråkigt för stunden men året i Olofström var toppen.
IK OSKARSHAMN (2 Säsonger) ”Redo”
Flyttlasset gick vidare till sommarpärlan Oskarshamn där det åter stiftades bekantskap med allsvensk hockey. Något som tidigare var bekant från Rögletiden men nu var förutsättningarna annorlunda.
– Det gick bra från start när jag kom till Oskarshamn. Jag visade direkt att jag höll för den här nivån och kanske även för fler steg uppåt.
Borås HC (2 Säsonger) ”Hockey kombinerat med plugg”
Vi fortsätter på den allsvenska resan och hamnar i Borås dit vår huvudperson och flickvän (nuvarande fru) flyttade. Det var ingen dans på rosor för spelare i ligan vid den här tiden och något krävdes för att man skulle kunna få en större inkomst.
– Både jag och flickvännen siktade på att plugga och det passade väl in i Borås. Man kunde knappt försörja sig på en allsvensk lön. Hockeymässigt kände jag att jag fastnat lite på allsvensk nivå men framförallt under säsong två i Borås kände jag att jag hade SHL i benen. Jag kunde för första gången dominera matcher även fysiskt. Det fanns intresse från SHL men klubben valde att inte släppa iväg mig trots att vi hamnat i ingenmansland.
Rögle BK (1 säsong) ”Åter till brottsplatsen”
Efter succén i Västergötland var det nog många som trodde att Alexander skulle ta chansen i svensk hockeys finrum men det besöket fick vänta ännu några år då det blev ännu en säsong i Ängelholm. Laget gick som tåget men för ”Alex” var det åter en tid utan succé.
– Det kanske inte var rätt väg att gå för mig. Vi gick upp i elitserien men jag valde att gå vidare.
Malmö Redhawks (1 Säsong) ”Kaos”
Osbygrabben tog chansen söderut och i Malmö var tanken att det stora genombrottet skulle komma. En helt okej säsong blev det men kontraktet förlängdes inte trots en tredjeplats i den interna poängligan.
– Det var en turbulent tid i den klubben på den tiden. Det gick dåligt för laget och trots att jag presterade helt okej fick jag inte vara kvar. Man kan väl säga att det blev ett mellanår rent spelmässigt men det var tur i oturen eftersom det skulle hända saker framöver. Jag tvivlade aldrig på mig själv.
Karlskrona HK (4 SÄSONGER) ”Kärlek vid första ögonkastet”
Efter Malmösejouren var en nytändning på plats för att hitta gnista och framgång igen. Det blev ännu en tur till Blekinge och denna gång var det Karlskrona som fick Bergströms signatur.
– Jag hade läge att gå utomlands men både jag och flickvännen kände att vi ville ge det en sista chans, jag kände ju trots allt att jag hade det i mig. Det gick jättebra redan från början och redan under de första säsongerna hade jag åter intresse från SHL-klubbar men istället gick vi upp med KHK. Då kände jag att min bästa chans att etablera mig på högsta nivå var här i Karlskrona. Allt föll på plats. Jag var bättre tränad, hade mognat, fick förtroende, kände en harmoni båda på och utanför isen. Man fick tillbaka för det arbete man la ner. Dessutom fick jag göra landslagsdebut som 29 åring och det kändes osannolikt men naturligtvis roligt.
KHL (2 SÄSONGER – Sibir Novosibirsk/Traktor Chelyabinsk) ”Galet”
Chansen att spela utomlands skulle komma trots allt. Efter fyra fina år i Karlskrona med spel i Tre Kronor som belöning kritade Bergström på i KHL. En tid han sent ska glömma.
– Vilken spännande tid det var! Ett äventyr. Resor över flera tidzoner. Ena kvällen var man i Helsingfors, sen vidare till Moskva, Vladivostok och Kina. Man fick se massa olika platser, något jag aldrig skulle upplevt annars. Hockeyn var superrolig. Det var en sån hög nivå. Allt bara flöt på eftersom det var så skickliga spelare. Socialt var det okej, min fru jobbade inte alls då och det blev långtråkigt för henne såklart när vi reste. Men det finns så många ”stories” att berätta från de två åren.
HV71 (2 SÄSONGER) ”Spelare och supporter”
När det var dags att vända hem igen fanns inte Karlskrona kvar i den högsta ligan och då föll valet på HV71 och Jönköping. Ett udda val kanske ni tror men det var mer väntat än man kunde ana.
– Det har varit ett lag jag gillat sedan tiden i Olofström. Vi hade en juniortränare därifrån och såg många matcher uppe i Jönköping på den tiden. Det blev självklart när Karlskrona inte fanns som alternativ i SHL. Det enda tråkiga var pandemin vilket gjorde att det bara fanns publik under en grundserie under tiden jag spelade där. Ett slutspel i Kinnarps Arena är något speciellt.
Krefelt Pinguine (1 SÄSONG) ”Ett sista äventyr”
Det dök upp en ny chans för Alexander att sticka iväg ut i Europa. En chans han inte var sen att utnyttja. Tyskland blev den sista anhalten utanför Sveriges gräns och Krefelt var staden man hamnade i.
– Pandemin satte sina spår även här. Tyskland var väldigt strikt och det var synd. Krefelt som stad ligger perfekt. Det är nära till mycket och det finns massor att göra. Men det var svårt under den tiden jag var där.
Karlskrona HK ”Hemma igen”
När det väl blev dags att åter styra skutan hemåt var det aldrig något tvivel vad som var hemma för Alexander och familjen. Karlskrona hade varit en ”perfect match” tidigare och så även denna gång.
– Det har varit vår bas under de senaste åren. Klubben och staden har gett mig så mycket att jag vill kunna bjuda tillbaka. Detta är hemma för oss och när vårt äldsta barn skulle börja skolan var det ingen tvekan om var vi skulle bosätta oss.
Det har varit en lång men intressant resa att följa Alexander och allt han tagit för sig under sin långa och händelserika karriär. Vad är det då som fortfarande driver honom?
– Jag tycker fortfarande det är SÅ roligt med ishockey. Visst finns det tuffa dagar när det går tungt men det är det också på ett ”vanligt” jobb. Jag kan inte komma på något roligare och trots att jag vet att karriären börja lida mot sitt slut är det dumt att spela om man nu kan gör det. Dessutom passar det utmärkt familjemässigt.
Om man nu tagit sig så långt som #22 gjort men spel i SHL, Tyska DEL, KHL och landslaget, då måste man ha vissa egenskaper som tar en dit man siktar.
– För mig är det sinne och förståelse av spelet. Hur man agerar utifrån vad andra gör. Jag tror jag har det från allt spelade på småmål när man var liten. Det har hjälpt mig när jag har gått upp nivåer i karriären. I dagens hockey finns det många som skjuter hårt, åker bra skridskor eller kan tacklas men nästa steg är svårare. Det är det som skiljer ut spelare som är riktigt bra. Titta på en annan Osbyprofil, Joel Persson. Han kommer aldrig i tidsnöd trots att han inte är snabbast på isen. Sen förstår han spelet och det är för att han är smartare än andra. Det är viktigt.
Om nu Karlskrona är hemma för familjen bergström så är han född och uppvuxen i Osby. Hur är kontakten med det som en gång var hemma?
– Föräldrar och syskon bor i Osby så jag är där på nån middag ibland men jag har nog inte varit nere i byn på säkert 10 år. Jag pratar med någon kompis sen skoltiden men det är sporadiskt. OIK har jag bara gott att säga om. Jag blev uppmärksammad med den fin tröja för något år sedan och det var uppskattat. Men jag tror att ju längre man är borta desto mer glöms man bort. Barnen i Osby känner inte till mig utan har andra idoler.
En sak är klar. Vi som bor i Osby och har ishockey nära hjärtat ska vara stolta över Alexander Bergström. Inte bara för den fina karriär han haft utan för den person som han är både på och vid sidan av isen.
Hans väg till toppen har varit långt ifrån rak men han har hela tiden visat att man inte ska ge upp om man har drömmar. Egenskaper som mer än någonsin är aktuella i ett samhälle där motgångar behandlas på helt andra sätt.
Så när man går förbi ”Hangaren” en sen januarikväll kan man låta tankarna sväva iväg och konstatera: Här tog Alexander Bergströms sina första skär.
Ganska mäktigt ändå!