Det är inte ofta som det spelas seniorishockey i Österåshallen men på söndagen var det så äntligen dags. 485 personer fick bevittna den betydelselösa matchen mellan Tyringe och Linden, en match som sannerligen inte går till historian som den mest spelade matchen genom tiderna (2–4 till slut). Gästerna behövde inte förta sig nämnvärt för att spela hem segern men det var inte därför jag tog Krösatåget till Hässleholm med vidare promenad ner till ishallen. För två säsonger sedan jobbade jag som vanligt nära Osby IK och då hette tränaren Martin Trempenau. Två år senare står han i det blåa båset och jag var nyfiken på hans status i båset och om känslorna för OIK finns kvar. Inför matchen satte vi oss ner för att stämma av, summera och ta en liten koll in i spåkulan.
Text och bild: Andreas Bergman
Efter att Tyringe under fredagen blev klara för ett nytt år i hockeyettan kunde Martin Trempenau andas ut och för en gångs skull njuta av att coacha sitt Tyringe i matchen mot Linden.
– Det är klart att det är skönt, sedan vill ju såklart vinna matchen och komma upp på 20 poäng. Vi vill sätta ner foten och det ser alltid bättre ut att avsluta med en seger.
Säsongen har slitit på hjärta och hjärna då laget många gånger haft det tufft. Man har tvingats botanisera i de nedre regionerna och det har satt sina spår.
– Man kan väl säga att det inte studsat vår väg. Vi hade en jättetuff höstperiod och våren har väl gått något bättre. Grunden till detta är att vi inte kan göra mål. Det är skillnaden mot att vara ett lag i toppen.
Laget har fått ordning på torpet under den senaste månaden och tagit viktiga poäng både i Ljungby och Mörrum.
– Jag tycker att vi spottat upp oss och följt vår spelidé. Ett enklare spel samtidigt som vi fått in några nya spelare som kommit in och varit bra. De två matcherna som du nämner är de som håller oss kvar.
Martin är inne på sitt fjärde år som tränare, något som fortfarande räknas som nykomling i kretsarna. Varför gick han från huvudtränare till att vara assisterande i Tyringe?
– Jag såg det som ett år där jag kunde suga upp allt som går att lära. Ett år som räknas som en bra lärpeng. Det är så många saker att tänka på särskilt om man ska uppåt i seriesystemet.
I Tyringe har Martin jobbat med rutinerade Pelle Svensson. En grabb som varit i hetluften både som spelare och tränare.
– Det jag lärt mig mest är den sociala biten med spelarna. Social, förstående och go gubbe helt enkelt.
Vad har då Trempenau bidragit med under säsongen som gått?
– Lite nytänkande där vi haft många intressanta diskussioner. Har nog kommit in som en frisk fläkt i laget.
Pelle Svensson håller med när han får frågan om sin kollegas inträde i laget:
– Ett samarbete som fungerat jättebra. Ett samarbete handlar om att man ibland måste kunna diskutera och övertyga varandra. Det har varit många givande diskussioner men vi har ofta varit rörande överens. Jobbar man ihop så lär man av varandra, jag tror det är viktigt att det är ömsesidigt. Martin har en bra blick för spelet och detta trots att han inte har så mycket erfarenhet bakom sig på tränarbänken än.
Min och Martins gemensamma nämnare är som tidigare nämnts Osby IK. Hur bra koll har han på sitt tidigare lag och förening där han huserat både som spelare och ledare?
– Känslorna för klubben är stora och jag följer laget på alla vis. Instagram, Facebook och via Hemmamatch såklart. Frun undrar ibland varför jag sitter och kollar på Osby – Trelleborg till exempel men det är för att klubben ligger mig varmt om hjärtat. Sista minnet är inte jättekul då vi ramlade ur division två men det var ett tufft år. Jag har det med mig än idag.
Vad Trempenau gör när nästa hockeysäsong drar i gång står ännu skrivet i stjärnorna.
– Den som lever får se, säger Åstorpsgrabben med ett leende.