Det har gått ett gäng år sedan men vi som var med då minns tydligen ett tränareämne som hade stor potential och som såg till att föra ett OIK från trean hela vägen till division ett-kval. En person med ett ruskigt temperament och vinnarinstinkt. Numera härjar han, om än lite lugnare, i den småländska myllan och det var ett kärt återseende när vi möttes i katakomberna till Kristianstads ishall under fredagen. Teemu Elomo var namnet.
Text: Andreas Bergman
Bild: Peter Reimer
5 år är lång tid. Vad har hänt sedan du lämnade OIK?
– Det började med två år i Norge (Haugesund)som var ett riktigt äventyr. Under det första året gick vi vidare till playoff och kvalade till högsta ligan. I samband med det så kom pandemin och man stängde ner hela ligan. Andra året trodde klubben för mycket och satsade mycket resurser på ”kontoret” och det slutade i konkurs. Många felbeslut från personer i klubben ledde till katastrof.
– I Polen var det annorlunda då alla spelarna var proffs och många utländska spelare vilket gjorde ligan väldigt bra. Dessutom många bra spelare även från hemlandet. Vårt lag (KH Turun) hade en liten budget men gjorde ändå bra resultat och i playoff blev vi utslagna av årets mästare det året.
Efter det året hade jag ett par erbjudanden att välja bland, valde han att komma tillbaka till Sverige och valet föll på Boro/Vetlanda, ett val han inte ångrat.
– En stark förening med tanke på att bygga laget från grunden. I fjol hade vi en stark grund säsong men vi åkte ut i slutspelet vilket grämer mig fortfarande. Denna säsong har vi åter börjat starkt, det är en grupp unga spelare som vill utvecklas och gå vidare i sina karriärer. Det är skoj att få vara med på den resan.
Ni har satt en kultur i laget och blivit som en lagmaskin.
– Jag håller med och det är det viktigaste. Alla spelare spelar samma hockey och vi har fyra starka femmor. Ingen ishockey blir bra om man spelar för sig själv. Vi visar att vi bygger vidare på det vi startade under förra säsongen.
Det är en lugnare Teemu som vi ser i båset, hur har du utvecklats?
– Jag tror att jag mognat, det kommer med tiden. Man vill utvecklas varje dag och det blir lättare att jobba om spelarna vill lyssna, lära och utvecklas. Jag har fortfarande mina stunder då det kan brinna till men det är ”behind closed doors”
Bild: Peter Reimer / Hemmamatch.nu
Har du någon kontakt med Osby nuförtiden?
– Lite då och då. Jag pratar mest med Ted Holmgren och Mikael Svensson. Man följer resultaten och det är lite synd att se att man ligger så långt ner. Vi hade en fin resa tillsammans då vi gick från trean via tvåan och till kval till ettan. I samband med det var det covid första gången och jag vet inte om vi hade kunnat ta oss hela vägen men det är ett fint minne.
Vad är målet för Boro/Vetlanda i år?
– Vi vill tävla. Förra året var vi nära och förhoppningsvis kan vi ta steget upp detta år istället.